Latin Kings - för alltid i mitt hjärta

Det är över 20 år sedan som Latin Kings förändrade svensk musikklimat med deras debutalbum Välkommen till förorten (1994). Den har betytt och betyder fortfarande mycket för svensk hip hop. Jag ska väl inte sticka unders stolen med att jag är ingen större anhängare av genren. Har aldrig haft någon djupare hip hop period i mitt liv.

Men 1994 , var jag torsk på Latin kings. Singeln Snubben liknande ingenting jag hade hört förut. Och efterföljande singel Kompisar från förr med Daddy Boastin´ som gästsångare fick mig och må bra och le. Och albumet Välkommen till förorten var livfullt, kreativt, sexigt och kaxigt. Här fanns också en bredd , en musikinsyn och en jävlar anamma. Och här fanns en samtidsskildring , en uppriktig, skitig skildring som fortfarande är svårslagen av ett sprucket Sverige, ett land med klyftor mellan folk och rasism. Men i Latin kings värld fanns också humor, ett finurligt språk och kärlek. Det är en modern klassiker och hör hemma bland dem främsta albumen som spelats in i det här landet - någonsin. De är dej jag vill ha är en omistlig kärleksballad fylld av ungdomlig hunger och Dogges lekspex med språket. Jag tar sönder dig är en hård , skoningslös melodi mot alla rasister. Halva inne är rena rama Orup pastischen och Fint väder har väl många ett förhållande till. ungefär som flera har med Peps Perssons O´boy.

Det är ett myller av kreativitet som får utlopp på albumet Välkommen till förorten. Och det osannolika är här sannolikt: ett svenskt debutalbum som borrar sig  så snabbt och så direkt ända in i hjärtat och lever där för obestämd tid.
Jag skriver detta efter att jag har sett Dogge i en butik i Skärholmens centrum. Han var där och handlade med sin lille son. Han stod där och försökte få sonen och bestämma sig och välja en leksak och inte tio. Det var nog lättare sagt än gjort.
Jag hann inte tänka särskilt mycket, utan jag gick fram till honom och hälsade och tackade honom för "Latin kings skivan" , och jag tror jag syftade just på Välkommen till förorten. Artisten sken upp och tackade. Och när han vände sig om för och hjälpa sin son, fick jag ur mig : Du är en hjälte. Han hörde nog inte vad jag sa. Och jag gick därifrån. Blev nog själv lite förvånad över vad jag sa. Det kom ju bara ur munnen, hann inte ens tänka. Det bara kom ur mig, för jag behövde säga det.
Jag tog trapporna upp till övervåningen och gick mot kassan. Och när jag betalat och gick mot utgången kom han emot mig. Han log och sa "ta hand om dig mannen" och klappade mig på axeln. Stort.
Och detta möte gjorde min dag, min kväll vacker och gav mig hopp om livet. Om världen.
TA