Häromdagen hörde jag Foreigners I wanna know what love is, och jag blev ganska rörd. Det är en mega-hit från 80-talets främsta Tracks-dagar.
Ibland när man försöker sig på och tillskriva  rockhistorien eller populärmusik historien tycks det börja där någonstans , mitten på 80-talet. Vän av ordning skakar nu på huvudet , jag vet. Det är ju inte sant.
Men det är sant för mig, jag tillhör MTV-generationen, jag var ju för ung för och ha upplevt 60 och 70talet, Beatles, Stones, Hendrix m.m.

Det är på 80-talet som vi sena 70-talister kan relatera till, eftersom det var ett decennium som vi växte upp och många av oss lyssnade på Kaj Kindvall och hans Tracks.
Foreigner fick ju en stor hit med I wanna know what love is, och den vaktade 1:a platsen i veckor. Kanske var 1:a  till och med i månader.

Bandet var aldrig något som väckte större känslor hos mig. Jag lyssnade lite grann på deras album Inside information (1987) när den var aktuell och några spår hittade hem hos mig: Say you will och I dont wanna live without you. Det var ju främst ballader som jag uppskattade med bandet, deras hårdrock eller fränare rock var aldrig något som jag fattade....

Sångaren Lou Gramm var skicklig och Mick Jones i bandet kunde onekligen få till vissa slagkraftiga melodier.
Men det var ingen slump att I wanna know what love is blev deras största hit och att den än i dag tycks leva vidare.
Det är en genuin kärleksballad som är svårt och inte gilla. Låten finns med i filmen Fucking åmål och för något år sedan gjorde Ryan Adams , en cover på den.
TA