Van Halen – Why Can't This Be Love

Kan inte påstå att jag var någon större fan , när det begav sig ( hade deras lp Woman and children first, från 1980, men den lyssnade jag aldrig på).  En släkting var dock hängivet fan. Han skickade mig kassetter  från Värmland till Stockholm. Och den här låten tyckte jag verkligen om (har visserligen alltid varit svag för power ballader...). Men som med alla kassetter, så förr eller sönder blir dem trasiga.

Så här i backspegeln kan jag undra vad min släkting tyckte om sångarbytet av David "Diamond Dave" Lee Roth med den förre Montrose-sångaren Sammy Hagar. Tror dock att han knappast brydde sig. Minns hur jag kunde reagera på Lee Roth i MTV-videos, han var ju en komisk profil och han kunde verkligen "ställa till scener". Ja, och det var förstås mycket damer i hans närhet. Efterträdaren Sammy Hagar verkade ha en annan personlighet, helt klart.

Vet inte riktigt vad som händer med mig på "äldre dagar". Vissa dagar tänker jag bara på gamla sånger/låtar och får inte riktigt ur dem ur skallen. Vissa skulle säga att det är tal om "spöken". Någon annan skulle väl nämna "nostalgi". Oavsett vad, handlar det nog om att åter-besöka ens "rötter" och "dem där musikaliska ögonblicken som skakade om pojken i mig".  Van Halens Why can´t this be love har gnagt på mig nu under en längre tid. Och det slutar med att man står där på Mickes skivor och köper albumet 5150 (1986)... TA