Skulle egentligen skriva lite kort om Thin Lizzy, Mama Cass och Annika Norlin. Men med anledning av Joe Cockers bortgång vid 70 års ålder, så går mina tankar till honom, hans familj och hans musikaliska gärning.
De flesta har hört honom under sina liv. Vi , 70-talister har möjligtvis inte lika stark relation till Sheffield-sonen med den skrovliga rösten jämfört med säg 50-talisterna. Han som gjorde vad många menar den bästa Beatles covern någonsin, With a little help from my friends. Joe Cocker – With a Little Help from My Friends
Den låten var vinjett till en amerikansk serie, En härlig tid (1988) och på så sätt uppmärksammade jag den covern.
1989 lyssnade jag många gånger på hans When the night comes.
Joe Cocker – When The Night Comes - Radio Edit
Men efter detta var det bara slentrianmässiga skivor och nedgång för Joe Cocker. Hans storhetstid är i slutet på 60 och en bit in på 70-talet.
1982 fick hans sin första listetta Up where we belong som han sjunger med Jennifer Warnes. En vacker, ståtlig ballad , ledmotiv för filmen En officer och en gentleman. Jag älskar den låten. Tyvärr har den sången förlöjligats i och med dess medverkan i Nile City och brandstationen. Enligt Harry Amsters artikel om Cocker i Svd hatade han själv låten, men förstod att den skulle bli en hit. En annan stor filmhit för Joe Cocker, var You can leave your hat on för filmen 9 1/2 vecka. Joe Cocker – You Can Leave Your Hat On
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar