Titiyo – Drottningen är tillbaka
Har egentligen inte brytt mig om henne under flera år. Känner mig därför kanske en smula populistisk, och oförmögen till egen fantasi och att man enbart följer strömmen.
Men det må så vara.
Det finns större problem än så.

Liksom många andra har jag dels en relation till Tityo och hennes musik som rymmer flera decennier tillbaka. Min uppväxt var präglad av hennes första singel Talking to the man in the moon (1989). Hon "försvann" sedan ganska snabbt ur min musikaliska radar. Noterade dock att hon medverkade som gäst på Christian Falks banbrytande album Quel bordel, sjöng också med t ex Blacknuss, Stakka Bo och Wilmer X. 1998 gjorde hon landsplågan Come along, skräddarsydd för Allsång på Skansen.

Även om hon varit borta ur min musikaliska radar har jag alltid haft respekt för henne. På senare år har hon setts i diverse tv-program. Man har nästan glömt bort artisten, sångerskan och fått ta mer del av personen, människan bakom rösten. Men det är hon knappast ensam om. Det går i led med skivindustrin och musikbranschens förändring. Turnerar man inte, så gör man något annat. En kokbok, ett tv-program, twittrar eller skriver biografier osv.
Lite sorgligt kanske. Man vill ju helst bara höra musiken.
 Nu säger jag inte att Titiyo gjort fel. Som sagt jag har inte stenkoll på hennes karriär sista åren. Men det var direkt glädjande att se henne på Skansen i somras och tända igång en försiktig publik med hennes första svenskspråkig singel. När jag hör den börjar jag nästan skratta. Glädje sprider sig i kroppen och i sinnet. Danssugen någon?
Om Come along var skräddarsydd för Allsången , så är Drottningen är tillbaka specialdesignad för Friskis och Svettis. Ska bara hitta träningskläderna....

Nu såg jag henne senast hos Kalle Moreus (oförskämt bra bakis-tv). Hon är så självklar, laid back, cool och trevlig. Titiyo, du är bäst! TA