Oasis – Whatever
Idag för precis 20 år sedan släpptes Oasis "julsingel" Whatever. Utan den låten hade jag aldrig förälskat mig så förfärligt i bröderna Gallagher och co.
Hade aldrig heller ens brytt mig om popmusik och ens begripit mig på dess betydelse och kraft och mening. Utan singeln Whatever hade jag, varit någon annan och kanske hade jag samlat på frimärken. Eller , tja, gjort modellplan.....
Whatever blev början på min förbannelse, min passion, mitt engagemang och identitet. Minns det som igår, jag var på Karolinska sjukhuset i januari 1995. Hade svimmat ett antal gånger och jag besökte neurologiska kliniken för prover. När jag låg vid britsen hörde jag hur något alldeles ljuvligt strömmade ur radion. Det kändes bekant. Och så självklart. Och något man bara ville höra om och om igen....

Det var Whatever....
Det var början på min livslånga kärlek till den låten och bandet. Jag kan inte slita mig loss, har investerat för mycket känslor, tid och vad ska man säga hela mitt vuxna liv för ett band och deras musik.

Äntligen fann jag ett band som jag kunde relatera till. Tidigare hade jag mest hört enstaka singlar eller album med artister/band och tyckt om det, men inte mer än så. Nu kom POPMUSIKEN till mig. Plötsligt började den där 16 åringen bryr sig om frisyrer, parkas, vespor, engelsk fotboll, Stone Roses, Burt Bacharach och han lyftes av några arbetsklass-slynglar från Burnage som sjöng om och leva för evigt och spred fruktansvärt effektiv eskapism.

De höjde mig och många andra med deras arroganta och extremt självsäkra stil. Mitt osäkra tonårsjag lade armarna runt ryggen och drömde om och bli rockstjärna. Visa alla elaka jävlar att man duger och att man kan lyckas....Som Liam också sade: du måste tro på dig själv, ingen annan kommer göra det åt dig...dom kommer bara vilja trycka ner... Så be dem dra åt helvete....

Whatever hade alltid varit en melodi som jag fått energi av och som fått mig på humör när vindarna blåst alltför tungt omkring mig. Jag vet att en del hävdat att Noel har tydligt stulit refrängen från The Rutles How sweet to be an idiot (Neil Innes fick också royalties) och . Och det är väl egentligen inte så mycket och säga om....Det sägs att David Bowies advokater ringde rätt omgående efter singelsläppet. Man anklagade Noel för att ha stulit ifrån All the young dudes....

Singeln Whatever påvisar också hur detta band en gång hade allt; de kunde till och med bjuda på starka b-sidor. Majestätiska Slide away vilar som b-sida , för "normala" band är det en given första singel. Men som om det inte vore nog. Half a world away som blev mer känd som tv-vinjett i England i en omtyckt komedi-serie , The royal family, bygger på Burt Bacharachs This guys in love with you.  Och rockrökaren Its good to be free.... En låt som jag ofta går och sjunger på: "there´s little things that make me so happy, all i want is to live by the sea"....

Whatever är också anledningen till att jag tog upp en gitarr och försökte lära mig spela. Kan inte säga att jag glänser eller ens kan spela riktigt bra, men jag har lärt mig ackorden och har övat på dem i många år nu... Har även plågat flera kamrater med att spela den låten ihop när vi ses. Och vissa uppskattar den mer än andra....

Det var tämligen ovanligt att bandet spelade låten på konserterna. Av någon okänd anledning verkade det som varken Noel eller Liam vill spela den. Men när man väl spelade den utvecklades det alltid till ett fantastiskt medly med antingen Octopussy´s garden eller All the young dudes. Varje gång lät det himmelskt. Stråkorkester och Liams sång och Noel som avrundar låten med medly... Underbart....

Jag tror också självaste Paul McCartney till och med hyllade singeln...det säger väl ändå något...

Whatever spelades in under två dagar under juli 1994 på Maison rouge studios i Chelsea. I grannstudion spelade samtidigt deras "rivaler" Blur in deras tidiga alster. Under den här tiden präglades gruppen av upprymdhet. Saker och ting spårade också ur. I Bayswater på Columbia hotel blev de utslängda. Producenten Owen Morris lär ha berättat att bandet hade varit och druckit öl efter färdigställt inspelningen. På morgontimmarna börjar "efterfesten". Bonehead börjar kasta ut möbler genom fönstren utifrån hotellbaren. Utanför på bilparkeringen "slaktas" en Mercedes. Bilen visade sig tillhöra hotellets ägare. Det dröjde inte länge förrän polisen var på plats. Nästa dag var dock förvånansvärt odramatisk. Bandets management verkade inte direkt bryr sig om ersättning , utan bokade in på Hilton hotel , bara ett stenkast ifrån Columbia Hotel.... (källa:  s.32 NME SPECIAL COLLECTORS EDITION THE ULTIMATE FANS GUIDE  OASIS - GLORY YEARS 1993-1996)
 
Oasis femte singel Whatever hamnade på 3:e plats på England-listan. Unisont hyllad i den brittiska pressen, utnämnd t ex till "Veckans singel" i NME. Oasis är det bästa som har hänt i mitt liv. TA