Noel skivan låter smått fantastisk. Den är mycket bättre än vad jag väntat mig, här finns en variation, en ledighet som solodebuten saknade. Han har själv producerat plattan.

Här finns också ett självförtroende, men framförallt en lekfullhet och en avslappnad Noel som inte bryr sig om att skriva dem stora sångerna längre. Han vill mest ha kul och prova sig fram. Right stuff låter ju nästan som Beach boys Pet sounds inledningsvis, lite easy listening, hiss musik ,Noel Gallagher's High Flying Birds – The Right Stuff

 bäst är Dying of the light som har en enorm refräng och hela känslan i låten är bara den som Noel kan ge en; vemod, hopp i ett och samma paket.Noel Gallagher's High Flying Birds – The Dying of the Light

Albumet heter Chasing yesterday. 

Han må jaga gårdagens glans, som titeln säger, men frågan är om inte han trivs allra bäst och mest och har som roligaste just nu, då han är 40 + och distansen till Oasis känns längre och musikaliskt har han större och bredare referenser än tidigare. Bara en sån sak att han använder ett saxofon solo i inledningsspåret Riverman! Ett spår som för övrigt känns mer geografiskt hemma i Kalifornien och Laurel Canyon än säg i ett regnigt Manchester eller London.Noel Gallagher's High Flying Birds – Riverman

Kan dock hålla med om (som andra kritiker menat, tex DNs Nils Hansson) att självklart sitter man och leker med tanken, om Liam hade varit med på ett hörn. Ponera en Liam som hade sjungit en sådan slagkraftig och energisk melodi som t ex Lock of the doors (är tydligen en gammal sång, skriven under och för Oasis-åren).Noel Gallagher's High Flying Birds – Lock All the Doors

 Torsdag 2 juli vet jag i alla fall vad jag befinner mig. Noel gästar Gröna lund med sitt band High flying birds. Sommaren är räddad!

TA