lördag 7 mars 2015




Enligt brittiska tidningen NME är Nirvana Smells like teen spirit tidernas bästa singel (1992), okej, det är en bra låt, men jag skulle aldrig välja den överst på ens en 1000 lista. Nirvana – Smells Like Teen Spirit

Listor kan ju alltid diskuteras, vem som bör ligga var, och vilka som ska toppas och så vidare. Nirvana var också ett band som verkligen tog 90-talet med storm. En del pratade om Kurt Cobain som rockens renässans som en arvtagare till Jim Morrison. Jag vet inte.
Däremot kan jag väl stryka under på att den mannen hade någonting och att han gjorde något med den tidens ungdomar, han var kanske som en sorts Morrissey, en ikon, en sångare, en popstjärna som spred värderingar och gav tröst och satte ord och känslor för vad många under den tiden, dem åren gick igenom…


Men för mig handlade det mer om Nirvanas rivaler i grunge-rörelsen: Pearl Jam och Alice in chains. 

Layne Staley, sångare i den sistnämnda orkestern sjöng ”If i cant be my own, i will rather be dead”, och det blev för mig ett mantra, och en början på reflektion över mig själv, min vilja och önskningar.Alice In Chains – Nutshell 






Pearl Jam var ett band som knockade mig totalt. När bandet slog igenom var det flera pojkar i min ålder som blev "besatta" av bandet. De drogs till bandets sjövilda leverne på scenen och aggressivitet och vrede. Och gud vad den var tilltalande. Lyssna bara på Once! Pearl Jam – Once

För egen del blev jag mer berörd av bandets mer stillsamma melodier och kanske kan man enkelt beskriva dem som ballader. 

Kamraterna i mitt fotbollslag snackade om deras musik som ett sorts bakgrundsljud man hade när man tog hem tjejer. För dem var t ex Indifference en låt man hade på radion när de älskade med flickvännen. Jag minns än i dag, och det är över 20 år sedan, hur arg jag blev inombords när jag hörde grabbarnas snack, och hur hårt jag tog det, och hur allvarligt jag såg på musik och tyckte att mina kamrater kastade bort, stampade, spottade på något fint. Ja, rent religiöst. Pearl Jam – Indifference (Remastered)

Indifference var och är aldrig den sortens låt, om det ens finns några sådana musikstycken. Ja, kanske Marvin Gayes Let´s get it on….möjligen. men jag hade använt ett annat begrepp; ”sängkammarsoul” eller nåt.


För mig handlade om Indifference om osäkerhet, vilsenhet, alienation, om hur man tvivlade över livets värde och om det ens var värt och fortsätta leva. Det vara en låt om livets botten, om hur allt var skit. Och vad måste man göra för att passa in och känna frid?
Men översätter man titeln, så sjunger ju Eddie vedder, likgiltighet. Hur mycket måste jag ta för att bli likgiltig?

I min värld har alltid den melodin handlat om ; hur mycket värst skillnad gör det om jag försvinner från den här världen? Ingen ser mig nu, idag , och ingen kommer väl fråga efter mig imorgon, då jag är borta för evigt....

Pearl Jam har fått en del stryk från både kritiker och artister för att vara självmordsromantiker och att de gottat sig destruktiva texter och budskap. Och att de spred uppgivenhet istället för hopp. Brit popen var ju t ex en reaktion på grunge och Pearl Jam. Om du har tid och mer intresse för grungen och i synnerhet Pear Jam , se gärna Cameron Crowes sevärda dokumentär, Pearl Jam Twenty (2011)... 

Har aldrig varit någon större text människa, men Pearl jams indifference var nog den låt som i mitt liv fick mig att förstå textens värde i en melodi och än idag är det en högtidlig stund när jag hör den sången och Eddie Vedders starka inlevelse. TA

I will light the match this morning so I wouldn’t be alone
Watch as she lies silent for soon light will be gone 
Oh I will stand arms outstretched pretend im free to roam

Oh I will make my ways through one more day, in hell
How much difference does it make?
How much difference does it make?

I would hold the candle til it burns up my arm
I keep taking punches til their will grows tired
oh I will stare the sun down til my eyes go blind
I wont change direction, I wont change my mind

How much difference does it make
How much difference does it make

I swallow poison, til  I grow immune
I will scream my lungs out til it fills this room
How much difference
How much difference does it make? 

(text från Indifference från Pearl Jams andra album, Vs från 1993)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar