måndag 2 februari 2015


Under en längre tid har jag funderat fram och tillbaka över vilket pojkband som antagligen varit/är  det musikaliskt mest begåvade.
Frågeställningen och undersökningen påminner nästan om när man handlat på IKEA, och ska hem och sätta ihop hyllan eller bäddsoffan. Du tittar noga på manualen (spotify) , och försöker härma och följa instruktionerna, men det vill sig ändå inte helt.

Beträffande pojkbanden så kan vi börja med den enkla biten. Idag dominerar One direction i popularitet, och i ärlighetens namn vet jag inte särskilt mycket om dem. Jag tror Noel Gallaghers dotter Anais hänger med en av bandets medlemmar vilket väcker faderns förakt.

One direction har spelat åtskilliga gånger i Sverige. Poserat i IFK Göteborgs tröjor. Spelat in filmer som påminner om vad Beatles gjorde under deras tidiga 60-tals period. Ni vet, den där typen av lättsamma intriger och med skojfriska scener. Man driver med allt och alla. Det ska vara kul, och varken mer eller mindre. One Direction – Story of My Life

Det hela liknar nästan hur man förhåller sig till en chokladask. Man tittar bort, väljer bort dem taskiga bitarna. När det gäller pojkbanden, så finns det några uppenbara fall, som aldrig jag sett något större potential, eller jo det kanske jag har, men någonstans har dem i konkurrensen från andra, bleknat lite. Irländarna i Westlife var enormt stora ett tag, och det sägs att vissa fotbollsspelare (Andy Carroll) var fans till gruppen. Westlife – When You're Looking Like That - Single Remix


Men i min värld var Boyzone större, hade en mer färgstark sångare i Ronan Keating och bättre låtar. Boyzone – Isn't It A Wonder - Radio Edit
Du behöver inte studerar särskilt länge pojkbandens låt-katalog, flera covers görs. Och jag tänker lite på dansbanden förr. Pojkband-trenden är kanske mindre i dag än säg för 10 år sen. Men liksom 70 och 80-talets dansband, handlade det om liknande ting: musik som riktade sig främst mot kvinnliga lyssnare och beundrare. Musik man kunde dansa till, med lite snabbare och lugnare spår och så var det viktigt med bandets image; utseendet, utstrålningen , kläderna osv.

Amerikanska Backstreet boys (BB) tog vidare där New Kids on the block lämnade, och förfinade en slags styltig och överdriven 80 och 90-tals romantik. De fick också en stor ställning i Sverige inte minst med kopplingen  till  två svenskar, Max Martin och Andreas Carlsson låg bakom gruppens monsterhit, I want it that way. Backstreet Boys – I Want It That Way

Och skulle man leta svaret efter största pojkbands-låten, eller den mest populära bland publiken på finlandsfärjor och karokeebarer , så är det tveklöst I want it that way.


Men enligt mig handlar det om ett band egentligen, Take that. Gruppen bildades i Manchester och var ett brittiskt gensvar på amerikanska New Kids on the block. New Kids On The Block – If You Go Away

England vill återigen hävda sig musikaliskt mot jättekonkurrenten USA. Som så många gånger förut, Beach boys vs Beatles, Indiana Jones vs James Bond etc.

I Take thats fall hade man en talangfull låtskrivare i en av medlemmarna själva: Gary Barlow. Han låg också bakom gruppens i synnerhet med framgångsrika hit, Back for good. Take That – Back for Good - Radio Mix
En hjärtsmältande ballad som berör mig lika starkt nu som 1995. Jämfört med övrig pojkbands-låtar, känns den inte var gjord av plast  och produktionen är enkel och ganska tidlös. Här finns en vers, en melodi och till med en brygga som är gjord för barnkörer och skolklasser och lära sig - redan idag och om 40 år. Det är en klassisk och briljant poplåt och bör respekteras på precis samma sätt som säg Abba, The Beatles, Stones etc.
Men pojkbanden kommer aldrig få någon större respekt, och det har redan Jan Gradvall förklarat. Det handlar om synen på fenomen som appellerar till flickor och tjejer. I pop-kulturen märker man då traditionens makt och hur man förringar , förlöjligar det som unga tjejer gillar och till och med avgudar. Så var det med tidiga Beatles och många andra artist/band fenomen som följt i deras fotspår.  Men tänk om unga tjejerna har rätt? Tänk om de ser saker som inte andra ser? Och tänk om de är före alla andra?
TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar