lördag 21 februari 2015


Extreme – More Than Words - Radio Edit

Läser att deras album Extreme II: Pornograffitti har kommit ut i en nyutgåva nyligen. Firar 25 års jubileum. Ägnade hela morgonen och lyssna på skivan från 1991.
Det var länge sedan jag bara satt med en kopp te och riktade all min uppmärksamhet till ett album. I tider som dessa blir ju en musiklyssnade mer fragmentariskt och mer i småbitar, uppdelat och tusenfalt splittrat. En låt där, en låt här och osv.

Man blir lite otålig när man hör på Extremes skiva, den är högljudd, innehåller blåsinstrument och känns väldigt följdsam i 80-talets hårdrock-scen som dominerades så starkt av band som Van Halen, Van Halen – Ain't Talkin' 'Bout Love

och Mötley Crue Mötley Crüe – Dr. Feelgood (otroligt introt!!!!).

Vad gjorde då Extreme värda att inte glömmas bort?
Ja en bra fråga. Skivan är knappast spännande, men mycket väl-producerad och tekniskt ganska avancerad. Dem är duktiga musiker, onekligen är det så, och sångaren Gary Cherone har röstresurser om man säger så. Det faller på låtarna om jag skulle sitta i en idol-jury eller om min åsikt skulle ha någon betydelse. Det är en sorts blandning av funk, metal och pop som inte faller mig särskilt väl i smaken...

I min värld och den relation jag har till ett band som Extreme så handlar det främst om sommaren 1991. Det var två singlar som min far fick jaga efter jobbet kring stans skivbutiker. Den första var Bryan Adams Everything i do ,Bryan Adams – (Everything I Do) I Do It For You

den andra fick han lite mer kämpigt med och hitta. Det andra var Extremes ballad More than words. Balladen är ganska missvisande för hur i övrigt albumet Pornograffitti låter. Och om jag nu måste tycka något, så anser jag att More than words fortfarande har något, och är en ganska vacker kärlekshyllning. Det är rimligt att folk önskat den i åtskilliga radioprogram under åren och hälsat till sin kära. Det är rimligt att trubadurer , ensamma med en gitarr på ett billigt öl-hak någonstans framfört melodin mellan Elvis In the ghetto Elvis Presley – In the Ghetto och Creedences Down by the corner Creedence Clearwater Revival – Down On The Corner
. Jag vill också minnas MTV-videon som snurrade flitigt sommaren 1991. Ja, ni minns den kanske? Svart vitt till färgen med gitarristen Nuno Bettencourt och sångaren Gary Cherone i förgrunden. Och som jag minns det, gjorde dem låten med en viss distans och glimten i ögat. TA

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar