Hon förtjänar mycket uppmärksamhet. Robyn. Det har väl , om jag måste erkänna, tagit mig en viss tid och smälta hennes framgångar, såväl in och utrikes.
Hon är i dag Sveriges främsta kvinnliga artist och jag tror nog att hon är landets största artist när det gäller som stilikon och men också förnyare i det musikaliska.
Minns för 20 år sedan, det var nog första gången jag hörde henne. Hon hade gjort sin debutplatta (Robyn is here) och jag var osäker tonåring , där Jante-lagen satt omkring mig som ett ont bandage. Här kom en tjej som tog för sig och hon trodde på sig själv. Hon fick också några hits, det året, Do you really want me, var väl den som hängde sig kvar över folk.
Jag fattade henne inte då.
Hörde dock att hon var "en vanlig tjej" som gillade musik. Men det var ju inte sant, det har man förstått nu. Och skönt var väl det.
Robyn är inte som någon annan.
Har ni inte hört P1 Stils program om henne, bör ni göra det!
Hon berättar om sitt klädintresse och hur hon tänker kring scenkläder. Hon vill göra intryck, om folk upprörs av hennes val och undrar om hon verkligen är seriös med klädseln, då har hon lyckats, säger hon.
Antar att Robyn är en artist som har under tiden , under årens lopp hittat sin egen röst, förädlat den och samtidigt är för nyfiken/rastlös för och fortsätta i samma spår. Hon är en maktfaktor, och hon har målat om svensk popmusik landskap tillsammans med The Knife och Kleerup och några fler.

Alldeles strax tänker jag botanisera mig i den Robynska trädgården och undersöka hennes "hits", jag gissar nämligen att hon har en liknande stark katalog som säg en tidig Madonna. En artist som med all sannolikhet har varit en förebild för Robyn.
Men i dag 2015 är Robyn betydligt intressantare än Madonna.
 Till sist, Robyn är också en av artisterna som har gjort dansmusiken, elektroniska musiken "folkig".
TA