Om drygt en vecka kommer Moz på ännu ett Sverigebesök. Känner bara likgiltighet. Han spelade en stor roll i mitt unga vuxna liv och har väl en självklar plats i många hjärtan, inte minst från hans tid i legendariska The Smiths.
Hans stora stund allena var albumet Vauxhaull and I (1994) som fyller i år 20 år. Men självklart har han även fått ur sig ett antal utmärkta singlar/b-sidor och spår (I know very well how i got my name) från annars ojämna album. Senaste skivan World peace is none of your business var upptrissad till skyarna, men knappast relevant eller särskilt märkvärdig. Morrissey har blivit parodi på sig själv, och jag klarar inte av se intervjuer med honom. Känner mig väldigt främmande i "hans sällskap". Allt har väl sin tid. TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar