Det händer inte särskilt ofta längre. Men jag är glad när det väl inträffar. Popens magi. Kickarna. När Euforin och besattheten och förälskelsen tar över fullständigt. Och det ändå man förmår göra är att spela om låten igen och igen och igen. Ägnade hela gårdagskvällen åt Markus Krunegårds album Rastlöst blod, som gavs ut i våras.

Singeln Du stör dig hårt på mig, tog mig med storm först. Men det var ingenting mot vad som skulle hända därefter. Andra spåret på plattan är alldeles briljant, och heter, Lets go nu är jag din yo. Låten har jag säkert lyssnat på en så där 20 gånger bara under ett dygn. Ljudbilden är väl inte så mycket och orda om. Det finns 80-tals blinkningar helt klart. Markus Krunegård visar ännu en gång hans unika uttryck. Han uttalar, leker och sjunger med orden som ingen annan gör på svenska. Ibland börjar jag garva för mig själv, för det är så excellent, så smart och egendomligt. Jag vet att jag kommer gå till jobbet idag. Jag kommer nog följa rutinerna som vanligt. Men när jag får chansen kommer jag lyssna på Lets go nu är jag din yo. Och jag vill så gärna vråla med i refrängen: "på karaokebaren med bon jovi i högtalaren / det va du som sa det / så här borde vi jämt ha det".... TA