Egentligen skulle man väl skriva något om Sweden rock festival och deras bottenplacering gällande jämställdhet bland deras utbud av artister/band. Men det fick bli tankar kring Mötley Crüe som gästade festivalen, istället.
Bandet blev inte helt oväntat rejält sågat av Aftonbladets Markus Larsson ("Nej, snälla - ge upp", 6 juni 2015, nöjesbladet, Markus Larsson). Under hans "sämst" kategori räknade han upp samtliga låtar från konserten. Han skriver följande:
"Jag har nog aldrig sett ett mångmiljonsäljande rockband hålla en lika låg nivå, som liveband betraktat är Mötley Crüe ett skämt, eller möjligen en tragikomisk sketch av Killinggänget".
Okej, måste väl erkänna att jag har väl aldrig hyst större känslor för bandet Mötley crüe. Men har å andra sidan inte kunna undgått dem under mina livsår.
Som liten pojke under 80-talet såg jag dem i OKEJ-tidningen och där framställdes dem som farliga och kaxiga. Spännande och skrämmande på samma gång. Och de fick ju alla tjejerna....och de kunde gör liksom vad dem ville.
Ingen kunde röra dem.
Dem kändes som ofantligt stora på 80-talet. Men allt är ju relativt. I det radhusområde jag kommer ifrån, lyssnade dem tuffa tonårskillarna och tjejerna på gruppen. Ibland såg jag hur dem festade till musiken. Föräldrarna var lagom förtjusta i detta. Minns hur tjejen G kunde sitta på taket med kompisar och med bergsprängare, och ur den fullständigt exploderade Mötley Crües musik...
Det var väl ett slags uppror , för vissa. För andra bara oljud. Och för andra , en helt annat universum...
Mötley Crüe har antagligen levt på lånad tid. De har också lyckats överleva , genom skandaler, och en omtalad biografi (Neil Strauss populära The Dirt) som skrevs för drygt ett decennium sedan. Myterna och deras rock n roll image har blivit deras främsta musik. Vilket hårdrocks-band anno 80-tal är idag fortfarande angeläget? Kan det vara vårt eget Europe?
TA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar